Jag kan inte beskriva hur konstigt härlig denna dagen var.
Jag glömmde resan att jag bara fick 3 timmar sömn. Gjorde mig redo och gick till stationen..
Jag gick på fel tåg. 3 gånger, så jag var så sen. var så rädd att lärarna och de andra redan åkt. Jag ville sätta mig ner och gråta för att jag blev så vilsen, men jag kunnde inte för att något sa att denna dagen skulle bli spännade. Men hur? Jag visste inte mötesplatsen, jag hade inte nummer till någon som skulle med eller lärarna. Det finns ingen möjlighet denna dagen skulle bli bra!
Plötsligt ropade Javier på mig i sationen. Blev så glad att se honom. De hade inte lämnat mötes platsen än. Jag kom till lärarna.. fotfarande osäker om resan, när en tjej med nästan samma vita hår plötsligt ser på mig och frågar "är du svensk?". Bea.
Coolt, en svensk tjej. Jag är inte ensam om det då, men det skulle inte lösa något.. eller?
Visade sig att vi hade mer saker gemensamt än trott, läskigt lika personligtheter. Aldrig sett henne innan. Hon går på den andra språk skolan i Takanobaba. (de är 2, jag går till den nyare)
"Staden" var så fin. Bara för att vi åkte med skolan fick vi designa ett par små ljus och göra samurai "cosplay". Av någon anledning fick jag vara "drak krigaren"
O- självklart, designa jag mitt ljus med lycko katter :D
O- Före cosplayen gick Bea jag och några killar gick till en te cermoni. Älskade det. Den äldra damen som hjälpte oss var så snäll. vi fick japanskt godis, grönt te och lärde oss hur man går ut ifrån en te cermoni. Allt hände med en bugning (filmat).
O- Samurai cosplayenvar så kul! Te cermoni damen klädde mig i dräkten. Hon gav ifrån sig en så lugn känsla, och plötsligt insåg jag att det hon klädde mig i var "drak krigaren" att jag bara ville krama om henne. Dock var de extremt tungt! De japanska turisterna bara älskade att se Bea och mig, de blonda samuraierna! En mamma undrade om hon fick en bild med oss och hennes barn (dock var ungarna rädda för oss) och plötsligt kom bara fler och fler som ville ta bilder. En filmade till och med medan en annan med en riktigt avancerad kamera, kom ifrån ingenstans, tog bilder och försvann lika fort som han kom. Hade så kul!
O- Fika. Bea och jag gick in till ett gammalt cafe och testade en gammal dessert. De andra gjorde oss fort sällskap.
O- Vi gick omkring och hittade ett söt hus. Pratade med en gammal dam och en gammal man om huset och några japanska spel. Fick även några bilder på cosplayare. ( dock, är många av dem inget vi fick tillåtelse att ladda upp på internet.)
Klockan blev fort 4 och de var dags att lämna stället. Blev förvånad av att höra att Bea bor i mitt gammla gästhus i Shiki. Så jag följde med henne hem och åt. Har längtat att få prata med Tarou! Han såg så förvånat när han såg oss och frågade om vi var sysskon. Var så härligt att prata med honom, önska jag hade mer tid. Tarou skulle just slänga Alexandras saker som hon lämnat. Nyfiken om sakerna och planerna med att åka tillbaka till sverige bad jag honom visa mig vad det var för något. Men, aldrig jag att jag tar med de till sverige. De var så många böcker och så tunga, nej, aldrig. Hon hade inte gjort något för att få tillbaka sakerna, jag och Tarou kan inte betala för att ta dem tillbaka till sverige, så istället för att slänga allt gav Tarou mig sakerna. Varför inte? Känndes fel att slänga.
Natten slutade så bra, känndes som Bea och jag kännt varandra senn en lång tid tillbaka. Så hur firar man en ny vänskap? men Purikura! :D
Jag glömmde resan att jag bara fick 3 timmar sömn. Gjorde mig redo och gick till stationen..
Jag gick på fel tåg. 3 gånger, så jag var så sen. var så rädd att lärarna och de andra redan åkt. Jag ville sätta mig ner och gråta för att jag blev så vilsen, men jag kunnde inte för att något sa att denna dagen skulle bli spännade. Men hur? Jag visste inte mötesplatsen, jag hade inte nummer till någon som skulle med eller lärarna. Det finns ingen möjlighet denna dagen skulle bli bra!
Plötsligt ropade Javier på mig i sationen. Blev så glad att se honom. De hade inte lämnat mötes platsen än. Jag kom till lärarna.. fotfarande osäker om resan, när en tjej med nästan samma vita hår plötsligt ser på mig och frågar "är du svensk?". Bea.
Coolt, en svensk tjej. Jag är inte ensam om det då, men det skulle inte lösa något.. eller?
Visade sig att vi hade mer saker gemensamt än trott, läskigt lika personligtheter. Aldrig sett henne innan. Hon går på den andra språk skolan i Takanobaba. (de är 2, jag går till den nyare)
"Staden" var så fin. Bara för att vi åkte med skolan fick vi designa ett par små ljus och göra samurai "cosplay". Av någon anledning fick jag vara "drak krigaren"
O- självklart, designa jag mitt ljus med lycko katter :D
O- Före cosplayen gick Bea jag och några killar gick till en te cermoni. Älskade det. Den äldra damen som hjälpte oss var så snäll. vi fick japanskt godis, grönt te och lärde oss hur man går ut ifrån en te cermoni. Allt hände med en bugning (filmat).
O- Samurai cosplayenvar så kul! Te cermoni damen klädde mig i dräkten. Hon gav ifrån sig en så lugn känsla, och plötsligt insåg jag att det hon klädde mig i var "drak krigaren" att jag bara ville krama om henne. Dock var de extremt tungt! De japanska turisterna bara älskade att se Bea och mig, de blonda samuraierna! En mamma undrade om hon fick en bild med oss och hennes barn (dock var ungarna rädda för oss) och plötsligt kom bara fler och fler som ville ta bilder. En filmade till och med medan en annan med en riktigt avancerad kamera, kom ifrån ingenstans, tog bilder och försvann lika fort som han kom. Hade så kul!
O- Fika. Bea och jag gick in till ett gammalt cafe och testade en gammal dessert. De andra gjorde oss fort sällskap.
O- Vi gick omkring och hittade ett söt hus. Pratade med en gammal dam och en gammal man om huset och några japanska spel. Fick även några bilder på cosplayare. ( dock, är många av dem inget vi fick tillåtelse att ladda upp på internet.)
Klockan blev fort 4 och de var dags att lämna stället. Blev förvånad av att höra att Bea bor i mitt gammla gästhus i Shiki. Så jag följde med henne hem och åt. Har längtat att få prata med Tarou! Han såg så förvånat när han såg oss och frågade om vi var sysskon. Var så härligt att prata med honom, önska jag hade mer tid. Tarou skulle just slänga Alexandras saker som hon lämnat. Nyfiken om sakerna och planerna med att åka tillbaka till sverige bad jag honom visa mig vad det var för något. Men, aldrig jag att jag tar med de till sverige. De var så många böcker och så tunga, nej, aldrig. Hon hade inte gjort något för att få tillbaka sakerna, jag och Tarou kan inte betala för att ta dem tillbaka till sverige, så istället för att slänga allt gav Tarou mig sakerna. Varför inte? Känndes fel att slänga.
Natten slutade så bra, känndes som Bea och jag kännt varandra senn en lång tid tillbaka. Så hur firar man en ny vänskap? men Purikura! :D
Kan inte klaga :D
Killarna!
Tjejerna!
En av killarnas samurai cosplay.
Purikura! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar