Lov

Så var det höstlov. Av någon konstig anledning längtar jag efter alla röda färger. Jag kommer vara på en perfekt plats för att se årstiderna skifta.

Ja, det är bestämt, så jag måste flytta. Hoppas bara man hinner fixa allt. Jag är så ivrig men samtidigt kan jag inte sluta tänka på saker de jag kommer sakna.

Ledsen vänner

Så många lögner, så många hemligheter, så mycket lycka, så mycket sorgsenthet, det är alltid kompliserat och uppbyggt med så många saker. Aldrig ok, alltid dåligt eller perfekt.

Så mycket saker händer hela tiden. Jag har aldrig tänkt på hur mycket man måste ljuga för att bli något. Vem kan man lita på, vem kan man inte lita på?

Jag fick en skrattande rakt i ansiktet med; "du har inga vänner!"

Så många ord slogs i huvudet. Så och om jag inte har?! Är det ett problem?! Jag har varit utan vänner i så många år och de kommer komma fler ensamma år för att nå min drömm! Det är inget problem att vara ensam!

Men, jag kunnde inte säga det.Andra ord och minnes bilder stoppede mig.
Jag.. har vänner.. personer som faktiskt bryr sig om mig.. ibland gör de vissa jag hamnar i trubbel.. men det är alltid där för att stötta mig. Personer som aldrig skulle göra något för att såra mig.

Jag ville börja gråta. Varför har jag inte indett det innan? Jag tror verkligen jag är ensam..blir alltid lika förvånad när personer räcker ut en hjälpande hand.

Jag vill ge dem alla något tillbaka.. men jag har ingen aning om vad..

De som såg oss skulle nog säga att den andra vann "striden", men det kvittar, när jag inser/tänker på saker gör dyselexin mig tyst. Det är därför jag har så svårt att prata högt i klasser.

Hon ville få mig att försöka såra henne så hon kunnde få ett skratt.. jag ville bara försäkra mig om att en av mina vänner inte dras in gammalt skit jag själv nästan glömmt bort.

Jag var arg för att hon inte lyssnade på det jag sa, hon ville bara få mig argare. Av en reflex tog jag tag vid hennes nacke och hår av reflec, något jag alltid gjorde på min sysster när hon inte lyssnade på mig. Det ger en svag smärta som gör att en person tvingas lyssna, inget som ger skador. Dock blev de rädda och trodde de jag skulle slå till henne i ansiktet.

Bara för jag har en annurlunda stil betyder de inte att jag slår andra.

Konstigt nog var det en av de bästa sakerna som hänt mig, jag insåg så många saker att de bara växte en stor lycka inombords. Alla i rumet kunnde skratta om de ville,de skulle få prata om det i flera år, det kvittar.

Jag ville faktiskt säga "tack".
Direkt efter hade vi test. Det var första gången jag inte började gråta för ett test. Jag kunnde inte, bara tänkte på saker som väntade mig och noterade fort att jag kunnde mer än jag trodde.

Efter en härlig tid i Akihabara med en vän noterade jag ett mejl som bara gjorde mig gladare. Jag kommer nu studera så att fingrarna börjar blöda. Jag längtar så när jag ser i ett par böcker med serier och cosplay jag fick i Akihabara. Jag är snart där.

Tack för allt stöd och hjälp.

Fika paus

(haha ok, i den engelska vertionen sitter jag och pratar on fika, så ni får gå till den om ni inte redan vet vad fika är ;) http://milkutokohi-e.blogspot.com/2011/09/fika-paus.html )

Så just nu sitter jag med min kaffe och choklat corner funderande över morgondagen. Skolan erbjuder studenter att flytta till skolan i Nagano utan några extra kostnader, så i morgon är det en gratis reaa till skolan för de som vill se hur det ser t. Nagano är en mycket mindre stad en Tokyo. Ute på landet. Det känns verkligen som en flytt skulle vara bra, ett tystare område att studera i, och jag vill inte vara fast i Tokyo. Jag vill ju studera i en serie skola i Tokyo senare, men jag vill se mer än bara Tokyo. Jag har sett Kyoto och Osaka, och jag såg så mycket saker jag inte kan se på samma sätt i Tokyo. Jag älskar Tokyo men jag hatar att vara fast på samma ställe just nu.

Men vi får se i morgonom jag flyttar, kanske jag ändrar mig när jag ser skolan. Det är så många saker jag kommer sakna i Tokyo. Många vänner!

En skön dag

Äntligen har det dåliga humöret lämnat mig :)

Men, jag är fotfarande väldigt trött, min kropp har inte velat få tillbaka alla krafter, men lite vilande och allt kommer bli bra.

Idag hade vi ingen skola, vi togs till ett ställe i shinjuku för att.. erh.. undersöka våra lungor..? Ingen aning. Jag fick inte riktigt information om denna dagen, men vi typ.. kramade en maskin som tog kort på våra lungor... typ...

Nåja, bara för att vi var så nära mitt hem så följde Nathalie med mig hem. Som "middag" gick vi till Sweer paradise. Jag ville visa henne tårt bufen och den i shinjuku är så nära mitt hem. Bara för att, bestämmde vi även att besöka Designe fiesta i Harajuku. Älskar det stället, och jag ville Nathalie skulle möta några väldigt bra vänner. Vi hitta även ett par skor för Nathalie ;)

Vi gick tillslut tillbaka till Shinhuku för en Isakaya. Mycket behövdes få ut och prata om med varandra..

En skön dag..

Jag älskar Naruto!

Ok,hur många tror jag menar serien Naruto?

nej~

Även om jag varit på dåligt humör, så har jag lyckats laga riktigt goda måltider. Jag är verkligen dålig på att laga mat så blir så glad när jag verkligen får till något så gott att man inte har några problem alls med att ta en power nap.

Karaktären Naruto är faktiskt döpt efter den lilla fisk kakan. Även att de skojjar om det i ett episode så är det inte många som vet om den ätbara lilla naruton.

Udon (tjock nudel), kött, naruto.
Naruto smakar lite som crabsticks.

Jobbig tid

Det har verkligen varit jobbiga veckor, men det har börjat ljusna upp.

Ledsen att jag har gjort så många oroliga. Förhoppningsvis går allt tillbaka till normalt nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Så många har verkligen försökt få mig prata om problemen, även när jag upprepar " Jag kan inte, jag hittar inga ord."

Saknar att kunna dricka Turkist te och känna doften ifrån havet borta i sverige. Behöver verkligen göra något så jag inte tänker på det. Kanske en foto, bara gå omkring på mina favorit platser och fota. Akihabara, Harajuku, shibuya..

Måste bara ta det lugnt..

ChibiTaki (c) Me